Det ser verkligen inte ljust ut på arbetshorisonten här i USA. Oron har av någon anledning ökat sedan valet och för ett par veckor sedan använde president Obama i sitt State of the Union tal ordet ”jobs” hela 45 gånger. Jämfört med Europa förefallet arbetslösheten på runt 8% inte vara vidare hög här i USA, men som alla som varit arbetslösa känner till, finns det inget som är mer stressigt och oroväckande än just att vara utan jobb, att inte veta hur privatekonomin skall gå ihop, och att inte veta om man kommer hitta ett nytt meningsfullt arbete inom en överskådlig framtid.
Antalet långtidsarbetslösa har emellertid ökat och på något vis har en ny slags depression smugit sig in i det amerikanska samhället, ett problem som redan tycks finnas till även högre grad i Europa. Här i USA är det i princip helt omöjligt att leva på arbetslöshetsersättningen som ligger på runt $425 per vecka, och allt fler har blivit tvingade att söka foodstamp och andra bidrag som är mer relaterade till boende och fattigdom, istället för just arbetslöshetsersättningen. Problem ligger dock inte på ersättningssidan eller inte ens på jobbskapandet, utan det handlar mer om det förändrade ekonomiska globala realiteten. Länder med ekonomin baserat på produktion och export har kommit under allt mer press vad gäller vinst och marginaler. Med tanke på de ofta relativt höga lönerna och associerade anställningskostnaderna, är det svårt att lägga produktionen i mer avancerade länder som USA och Europa och få den finansiella ekvationen att gå ihop. Produktionen förläggs i allt högre grad i länder med betydligt lägre kostnadsstrukturer. Trenden fortsätter och har blivit intensivare under de gångna åren och frågan är hur arbetslösheten skall kunna bekämpas under de premisserna. Antingen borde ju då lönerna logiskt sänkas eller får man se till att skapa nya arbetstillfällen i nya kreativa områden.
Då sänkta löner inte förefaller troligt, vare sig här i USA eller i Europa, återstår således ett mer långsiktigt satsande på nya lösningar. Det är med andra ord inte vidare positiva ord för de som just nu är arbetslösa. Tvärtom fortsätter de flesta bolagen med effektiviseringsåtgärder, investeringar i nya teknologilösningar och en modernisering i största allmänhet. Dessutom har lönenivån stagnerat då utbud och efterfrågan helt enkelt har gjort att det är ett överflöd på kvalificerad arbetskraft. Det innebär att om ingenting görs kommer arbetslösheten under rådande omständigheter att öka. Här i USA är nu drygt 12 miljoner officiellt arbetslösa och runt 48 miljoner på food stamps, även om en intressantare siffra är arbetssiffran som just nu är 132 miljoner mot 139 miljoner anställda under 2007. Läser en del andra analyser och det anses att den verkliga arbetslöshetssiffran ligger på 14.5%. Det innefattar då de som är deltidsanställda men skulle vilja vara heltidsanställda, de som helt enkelt har gett upp och de som sporadiskt försöker hitta jobb, men är inte registrerade som arbetslösa. Sedan har vi givetvis en hel del som studerar som alternativ till att jobba med förhoppning om att hitta någonting efter studietiden och därmed köper sig tid mer eller mindre.
Om problematiken består och förvärras, vad kan vi då göra åt situationen? Det gäller först och främst att diversifiera sig och bygga upp ett nätverk av värdefulla kontakter. Det finns dessutom sektorer som faktiskt växer, exempelvis life science, delar av energisektorn och det behövs alltid folk som har specifika kunskaper som kan användas av konsultföretag, numera framför allt med förgreningar till det röriga regelverket, säg risk, lividitet, effektiv finansering, och mycket som har med teknlogiska förbättringar och effektiviseringar. Dessutom växer finansiell rådgivning och för de som har ett gott nätverk av investeringsvilla individer, finns det goda möjligheter inom just den sektorn. I grund och botten handlar det om att försöka vara ett steg före utveckligen och vara beredd att ta en risk eller två under färden.
Den gamla goda tiden då man var säker i sitt jobb och kunde spendera hela sitt liv inom ett företag är ett minne blott och det är kanske just den ovissheten som gör det hela så pass utmattande i dagens arbetsliv, i alla fall här i USA. Hotet är alltid där, hotet att bli inkallad till personalavdelningen och att få gå hem från jobbet för gott. Det gäller att försöka vara positiv, att se jobbet som en daglig utmaning och göra sitt bästa och dessutom fundera mer långsiktigt på vad man egentligen skulle vilja göra och fundera på i vilken riktning arbetsmarkanden går. Sjalv ser jag med min bakgrund inom finans, strategi och operationell effektivisering goda fortsatta goda möjligheter inom konsultverksamheten och inom private equity, men vi alla har olika bakgrunder och erfarenheter. Inledningsvis kan det vara bra med en analys av ens egna styrkor och att försöka se hur det passar in i den förändrade arbetsmarkanden. Jag tror också det är värt att investera i en kvällskurs och fortsatt utbildning, för att på så vis bygga ut sin resume och sina kunskaper för att kunna markandsföra sig mer effektivt på arbetsmarknaden. Stressen kommer nog inte bara bestå, utan öka, så det är nu dags att ta tag i karriärsplanerandet och staka ut målen för de kommande åren och sedan göra sitt bästa för att om möjligt ta sig fram i den snåriga arbetsmarkandsskogen. Lycka till!!!
